kachin

Onsdag 15 april 19:30 ish
(Veckan efter påsk)

Idag [just nu] är mina känslor (=och därmed tankar) all over the place.
Ibland vill jag vara mer som en stor sten eller ett berg.
Stå stadigt fast. Viker sig inte för väder och vind (jaha erosion då Karin)
Eller kanske en tall snarare. Med djupa rötter. Svajjar lite i vinden men klarar de starkaste vindar.

Just nu skapar jag nog mina egna vindar. Som en hårfön?
Varför gör jag det inte till ett vindkraftverk? he he

Om jag ska rabbla upp allt jag tänker på så är det:
* Mitt förra förhållande (ca 6-7 år långt fyi):
Hur det var, hur jag trodde att det skulle bli, hur det blev, vad jag gjorde och hur jag gjorde det...
--> Bonuspunkt: Saknad av människor relaterade till ovanstående förhållande. Släktingar och vänner.
Orkar/vill inte gå in på mer än så mer än att det går många tankar varje dag kring detta. 
* Jobb / "Min karriär" (wowz):
Att jag inte vet vad jag vill göra egentligen.
--> Eller vet jag egentligen? Hmm

Valet av utbildning gjorde jag när jag var ~20/21, men i förlängningen egentligen tidigare (kanske) då jag valde naturprogrammet på gymnasiet.
Det valet gjorde jag som ~15åring (ja som alla andra). 
Det är ju svårt att veta vad man vill bli när man blir stor (då som nu :) )

Jag försöker egentligen inte säga att jag valde fel --> för det gjorde jag inte. Det är inget jag ångrar öht. Egentligen ser jag utbildningen som att jag utbildar mig själv (ja såklart) och inte som att jag stoppar in mig i ett fack (t.ex ingenjör/teknisk biolog/whatever). Men IBLAND vissa dagar hoppar jag nog ner i det facket själv och sen vet jag inte hur jag ska ta mig ur det för att jag inte känner mig hemma där.

Men det är svårt att låta bli att tänka det som ett misslyckande ibland --> alltså att jag inte alls har så mycket motivation till att söka de jobben ""jag är tänkt att söka"" med den utbildning jag har. 
Men det är ju egentligen, absolut INTE ett misslyckande att jag pluggade klart en utbildning på 5 år, som jag nästan varje dag tvivlade på om det *var rätt* (det är ju en ganska stor bedrift egentligen att gå klart utbildningen trots att det inte var något jag direkt "brann för" eller whatevr).

--> Jag känner väldigt ofta av ifall något "känns rätt" eller inte. 
Det kan nog (hehe) ibland hämma mig ganska mycket: 
I att få saker gjorda; i att leva i nuet och bara köra. I att vara i nuet och fokusera på texten jag läser, filmen jag tittar på eller ibland till och med personen jag pratar med.

Jag tänker också väldigt ofta på hur jag beter mig eller agerar [inte agerar] i alla möjliga sorters situationer.
 Det kan få mig att stanna upp, inte vara helt närvarande i stunden. Då kan jag nog verka frånvarande/långsam/trög... Och då känner jag också så själv. Och då lägger jag det som något negativt på mig själv.

Det blir en negativ tankespiral som är svår att komma ur
Jag har känt det så många gånger att det blivit en del av mig.
Jag tror att det kommit mer frekvent de senaste åren (åren som "vuxen").
När jag var i tonåren/tidigt gymnasium minns jag att jag var den "coola Karin" (hehe ja precis). Jag bekymrade mig inte om så mycket. Plugget var lätt, roligt och jag hade bra kompisar. Gött häng™ osv. 
Jag bara gjorde saker jag tyckte om att göra.
(((WOW bra koncept --> Härma 14-åriga Karin? Hallå Karin 26 bast what do you sayyy)))
(Tillägg: Har fortfarande bra kompisar :D <3 Men bekymrandet har esklarerat å de gröövstaa)

---> Nu har jag nästan blivit för självmedveten för mitt egna bästa.

Fast egentligen kanske för självkritisk. För om jag hade varit självmedveten på riktigt hade jag varit mer medveten och närvarande i att jag faktiskt är en sjukt bra person. Ja. Jag har inte glömt det men det sitter alldeles för långt in.

Jag har inte gjort allt "rätt" i livet men vem fan gör det Karin...
Skärp dig för fan. ;-)

Jag kom av mig lite från min lista tror jag men jag tror inte jag behöver fortsätta på den.
Och för den som har lyckats läsa ända hit vill jag gratulera. För det var nog ett och annat som var obegripligt och ett och annat grammatiskt fel som dök upp. Men det skiter jag i :)

Jag kanske skulle bli min egna hobbypsykolog för jag mår lite bättre nu av att bara ha skrivit av mig lite.
Men feel free att vara hobbypsykolog i kommentarsfältet (hehe kommer ju bli bombat -- serverkrasch pga overload osv)

Nej men ha det så bra allihop inklusive mig själv.
KUL med uppdatering på bloggen ändå -- DET var ju inte igår????!?!?