kachin

Klämkäckhet och jag går oftast inte ihop. Det finns knappt någon kemi mellan oss men ibland måste den smyga sig fram. Som nu. Jag tänker på det som är i allas (ja, ALLAS!!!!!) munnar, allas hjärnor, hjärtan och stjärtfenor just nu. Våren. Jag ser fram emot den. Faktiskt. Att gå till bussen lite lagom sval. Inte slängas in som en fryst kyckling i en ugn när man kliver på bussen, utan bara mjukt slussas in i en annan värld. Trafikens värld. Underbara sommardäck mot solvärmd asfalt. För att sedan hoppa av. Och hoppa på igen. Och komma hem, höra motorsågarnas sång till gräsklipparnas dans över mattorna. Knäcka en öl och sitta "i" solen en stund. Kanske. Det är så min granne gör i alla fall. Jag har ingen speciell ritual ännu. Kanske anammar jag en snart.