kachin

Att lära sig den hårda vägen, det är inte alltid lätt det. Ikväll blev det nämligen dags för årets fotvrickning. Borde vid det här laget ha lärt mig att jag ska träna vristerna mer men av någon anledning är det ganska ofantligt tråkigt att göra det...

Så jag sitter med foten i högläge nu. Skadan är väl inte så farlig egentligen, men väldigt irriterande. Man blir lite rörelseförhindrad. Och kall av att i princip hoppa på ett ben i 2,5 kilometers spöregn. Väldigt synd om mig! Under de där 2,5 kilometerna fick jag dock en liten funderare med mig själv. Det är alltid trevligt. Mot slutet kom jag att tänka på Frodo i Sagan om Ringen. Tänkte att det här inte är någonting mot hans trapats genom dimmiga bergen (eller vad de nu hette). Om en vecka är jag nog på hugget igen.

Hoppas det fortsätter regna imorgon. Det är mysigt. För övrigt var dagens löptur väldigt härlig fram till jag vrickade mig, dvs första halvmilen. Det var flera år sedan jag sprang milspåret sen sist och jag kände mig väldigt pigg i benen. Regnet var bara härligt svalkande och gjorde det lätt att andas. Så jag är lite bitter att jag inte kunde slutföra hela sträckan. Det var skönt att duscha i varmt regn sedan i alla fall.

****** Häj då ******